Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | Eric XIV, King of Sweden | klassisk |
Related Artists:
Artur Loureiro
painted Auto-Retrato in 1925
Joseph Karl Stieler
(1 November 1781 - 9 April 1858) was a German painter. Born in Mainz to a family of engravers and die-cutters, Stieler received some artistic training from his father, August Friedrich Stieler (1736 - 1789). Stieler began his career as a painter of miniatures. His portrait style was most especially shaped during his work in the Parisian atelier of Francois Gerard, a student of Jacques-Louis David. In 1808, he established himself as an independent portraitist in Frankfurt am Main. He traveled through Italy in 1810. In 1816, he traveled to Vienna to paint the portrait of Emperor Francis I of Austria. Between February and April 1820, he worked on his portrait of Beethoven, which is probably the most well-known representation of the composer today. Stieler worked mainly in the service of the Bavarian court. His painted likenesses in Schloss Nymphenburg, Schönheitengalerie, the so-called Gallery of Beauties, were commissioned by King Ludwig I. Stieler also painted the portraits of Goethe, Amalia of Greece, Friedrich Wilhelm Joseph von Schelling, Johann Ludwig Tieck, and Alexander von Humboldt. The most distinguishing feature of Stieler's portraits is his utter focus on the sitter. Decorative additions are left out, and there is nothing that distracts the viewer's scrutiny. Stieler accomplished this concentration through deliberate light - dark contrast, which above all highlights the accurately characterized facial features. He died in Loytown.
Georgios Jakobides
Lesbos 11 January 1853 - Athens 13 December 1932) was a Greek painter and one of the main representatives of the Greek artistic movement of the Munich School. He founded and was the first curator of the National Gallery of Greece in Athens. His first education was in Izmir, Turkey. From 1870 to 1876 Jakobides studied sculpture and painting at the Athens School of Fine Arts, and in 1877 he went to the Akademie der Bildenden Kenste in Munich on a scholarship to continue his painting studies under Karl Theodor von Piloty. In Munich he lived for 17 years where he worked in his studio, painting mythological scenes, genre pictures, and portraits. His work is influenced by German academic Realism, his most famous paintings were of children. In the capital of Bavaria he was regarded as a successful German artist selling many of his works at high prices. The Greek government invited him in 1900 to return to Athens to organize the National Gallery of Athens, and in 1904 he was appointed Director of the Athens School of Fine Arts where he taught for 25 years. At this time, additional to his themes he produced formal portraits of eminent Greeks (e.g.Queen Sophia). He opposed all new artistic tendencies, including Impressionism and Expressionism, but supported younger artists to follow their own individual artistic tendencies. He was given awards at five international exhibhits: among those in Berlin 1891 and in Paris 1900.